Kemtvättsbluffen

Posted by:Väktaren Posted on:Jul 25,2017

Den här bluffen kallas för kemtvättsbluffen, men förekommer idag i många olika varianter som inte involverar någon kemtvätt.

Såhär fungerar den i sitt grundutförande:

  1. Bluffmakaren skaffar ett kvitto från en kemtvätt i staden och kopierar upp det i många exemplar.
  2. Bluffmakaren skickar kopiorna till restauranger runt om i staden. Ofta är det någorlunda lyxiga restauranger som väljs ut, lågprisrestaurangerna brukar undvikas. Tillsammans med kvittot skickar bluffmakaren med ett brev där den förklarar att en servitör på restaurangen spillde mat/dryck på restaurangbesökarens kläder och att de därför behövde kemtvättas. Bluffmakaren begär nu ersättning för kemtvättskostnaden och bifogar en kopia kemtvättskvittot som ”bevis”.
  3. Många restauranger kommer att betala bluffmakaren eftersom beloppet är förhållandevis lågt och restaurangerna är måna om att hålla klienten glad och inte få dåligt rykte.
  4. Varje inbetalning som bluffmakaren erhåller är liten, men eftersom hen skickat ut brev och kvittokopia till så många restauranger blir det ändå en hel del pengar sammantaget – och för en minimal arbetsinsats.
  5. För bluffmakaren är risken att bli upptäckt och drabbas av någon form av konsekvenser extremt låg. Restauranger som anar ugglor i mossen kommer förmodligen att nöja sig med att strunta i att betala – de kommer inte att göra någon polisanmälan eller liknande. Om någon enstaka restaurang skulle göra en polisanmälan för bedrägeriförsök är det ändå inte en utredning som polisen kommer att prioritera; ord står mot ord, det rör sig om ett väldigt litet belopp och det har inte förekommit några hot om våld eller liknande. Det är väldigt svårt att bevisa att någon inte fick kaffe på sin kostym såvida man inte har hela situationen klar för sig och kan se att massor av restauranger har fått identiska kemtvättskvitton skickade till sig.
  6. För att ytterligare minska risken för konsekvenser är det många bluffmakare som gör sig svåra att spåra. De behöver visserligen ange någon lösning för att ta emot pengarna som inte verkar allt för märklig (många svenskar drar öronen åt sig om någon vill att pengar ska överföras via Western Union istället för att sättas in på ett bankkonto) men i övrigt kan de använda vilka kontaktuppgifter som helst och det går till exempel att använda en så kallad målvakts bankkonto. Kemtvättsbluffen är kortvarig till sin natur och om det mot alla odds skulle uppstå någon polisutredning kring den så har både bluffmakare och inbetalda pengar hunnit försvinna sedan länge.

Andra varianter

Den här typen av bluff förekommer i många olika varianter och de behöver inte alls innehålla någon kemtvättskvitto. Att man inte driver någon restaurang innebär alltså inte någon garanti för att slippa drabbas. Själva grundkonceptet är att bedragaren hittar på en falsk, men rimlig, historia om att ha råkat för något som medfört en kostnad som den anser att företaget är ansvarig för och kräver att företaget ska ersätta. Ofta bifogas diverse ”bevis” för att styrka historien.

Bedragarnas uppfinningsrikedom är stor och de vet att många företag kommer att betala utan att göra någon undersökning om kravet på ersättning är tillräckligt litet och historien tillräckligt trolig.

Idag när det har blivit vanligt att kunder som anser sig felaktigt behandlade rusar till sociala media och recensioner online för att klaga och där det kan vara svårt för ett företag att försvara sig mot anklagelser – även om de är grundlösa – är det ännu mindre konstigt att företag betalar. Man vill hålla situationen under kontroll och slippa lägga resurser på att tvätta rent sitt namn online.

Väktaren

Försöker minska antalet företag som blir bluffade varje år.