Uppföljningsbluff

Posted by:Väktaren Posted on:Mar 28,2018

På engelska kallas den här typen av bluff för ”reloading scam” eller ”recovery room scam”.

Grundtanken är att bedra den som redan har råkat ut för en bluff eller bedrägeri och som är angelägen om att få upprättelse. Bedragaren kontaktar offret och utger sig för att kunna se till att offret får sina pengar tillbaka, att bedragaren åtalas, etc.

Bedragaren kan till exempel utge sig för att vara en advokat som specialiserat sig på den här typen av fall, en advokat som företräder en grupp personer som alla har blivit lurade av samma person, en polis eller myndighetsperson (vanligen inte i Sverige utan i utlandet) eller till och med en kriminell person som erbjuder sig att lura eller tvinga sig till pengarna från Bedragare #1. Vad alla upplägg har gemensamt är att de är förenade med påstådda kostnader som offret betalar i förhoppning om att allt ska bli bra på slutet.

Det är ofta samma person eller grupp som ligger bakom både den första bluffen och den efterföljande bluffen – eller så har den som utförde den första bluffen sålt uppgifter som offret vidare till en tredje part som genomför bluff #2. I vissa fall kan dock bluff #2 ske utan hjälp från den initiala bluffmakaren. Det är tämligen lätt för bedragare att hitta personer som har utsatts för en bluff, till exempel genom att hålla till i onlineforum där bedrägerier diskuteras.

Exempel på en uppföljningsbluff

Företag A har gått på en bluff när det försökte investera i fastigheter i Utland X. Det sitter nu med en hög fint utförda men totalt falska papper som inte ger Företag A någon som helst rätt till marken det trodde att det betalade för. Bedragaren – och alla pengarna – är försvunna.

Ärendet är polisanmält i Sverige men har lagts ned ”i brist på spaningsupplag”. Att på egen hand vända sig till polismyndigheten i Utland X har visat sig vara väldigt komplicerat, det går inte ens att få tag på någon som talar engelska där och polisen kräver dessutom att en representant för Företag A reser till Utland X för att göra en anmälan i person.

Räddaren i nöden gör entré

Plötsligt en dag får Företag A ett brev från en advokatbyrå i Utland X. På perfekt standardengelska förklarar Advokat James Wellington på advokatbyrån Wellington, Smith & Jones att han har anlitats av en grupp personer som alla lurats av samma bedragare och nu driver ett gemensamt mål mot denne. I samband med utredningen har det framkommit uppgifter som tyder på att även Företag A i Sverige kan råkat ut för denna bedragare. James Wellington vill väldigt gärna ha så mycket information som möjligt om fallet från Företag A, eftersom det kan hjälpa att sätta dit bedragaren.

Dessutom erbjuds Företag A att delta i grupptalan mot bedragaren. Ibland sker detta först i ett senare skede, när Företag A redan har etablerat en god kontakt med James Wellington för att hjälpa utredningen med information.

Ett erbjudande som är svårt att motstå

Att delta i grupptalan framställs som ett lockande förslag. Utsikterna att få fast bedragaren är goda (särskilt nu när James Wellington har fått så mycket bra information från Företag A!) och om bedragaren fälls kommer pengar att betalas ut och offren få ersättning för sina förluster. Ibland kryddas erbjudandet ytterligare med löften om saftiga skadestånd.

I vissa fall fokuserar advokaten även på andra områden än de rent ekonomiska (även om de nästan alltid är en viktigt ingrediens). Skickliga bedragare skräddarsyr sin kommunikation i enlighet med vad de vet om Företag A och dess representanter för att göra erbjudandet så lockande som möjligt. Advokaten kan till exempel vädja till Företag A:s pliktkänsla och/eller önskan att sätta dit bluffmakaren. Vi måste stoppa den här bedragaren innan han skadar fler! Änkor har satts på bar backe! Familjefäder har begått självmord! Den här kriminella individen ska inte tro att han kan göra såhär mot er ostraffat!

Nu börjar pengarna rulla

Om Företag A tackar ja till att delta i grupptalan börjar det uppstå kostnader. Ofta finns det en grundavgift som måste betalas in för att delta i processen, men den brukar inte vara alltför hög. Bedragaren vill ju inte avskräcka sitt offer i detta tidiga skeende. Den får inte heller vara alltför låg, eftersom dess syfte är att få offret mer benäget att göra ytterligare inbetalningar. Har man väl lagt en någorlunda stor pengar på något är det svårare att dra sig ur – man vill så gärna få ett positivt resultat så att man inte förlorar sin ursprungliga inbetalning.

När grundavgiften väl har betalats in börjar det tillkomma ytterligare kostnader. Åklagarmyndigheten vill i dagsläget inte driva fallet så gruppen måste själva stå för kostnaden för att genomföra vissa undersökningar och få fram tillräckligt med bevis. Gruppen behöver betala några expertvittnen. Gruppen behöver anlita en revisionsbyrå för att gå igenom den ekonomiska dokumentationen. Det är diverse byråkratiska avgifter som måste betalas. Och så vidare. Samtidigt får Företag A kontinuerligt information om olika framsteg i processen – bevis som har hittats, kumpaner som har vittnat mot huvudbedragaren, fastigheter i bedragarens namn som kan beslagtas för att säkerställa skadeståndet när han fällts, osv.

Företag A betalar och betalar, med i verkligheten pågår det inte någon utredning. Allt är en bluff för att lura Företag A på ännu mer pengar.

Sannolikheten att lyckas med bluffen är hög

I princip vilken bluff som helst kan utgöra grund för en uppföljningsbluff. Bedragaren som genomför uppföljningsbluffen har flera saker som gynnar honom och ökar möjligheterna till framgång.

  1. Att bli utsatt för en bluff är kränkande och många offer mår dåligt efteråt. Viljan att få upprättelse är stark.
  2. Om en viss individ på företaget anses ha varit ansvarig för att företaget blev bedraget kan denna individ känna att han eller hon måste försöka ordna upprättelse åt företaget för att inte sabotera sin karriär, för att slippa känna sig dum inför sin arbetskamrater, osv.
  3. Rättsvårdande myndigheter har ofta svårt att göra något åt skickliga bedragare och brotten får sällan hög prioritet. Ibland är det till och med svårt för polis och åklagare att styrka att ett brott ens har begåtts eftersom bedragaren ser till att röra sig i gråzonen mellan olagligt och lagligt. Att inte kunna få upprättelse via de normala kanalerna gör offren mer benägna att ta emot hjälp från andra håll.
  4. Många bedrägerier har kopplingar till utlandet, vilket gör det svårare för offret att avgöra vad som är sant och falsk. Kanske finns det en särskild polisavdelning i Nigeria som arbetar med att sätta ditt bluffmakare? Kanske har åklagarmyndigheten på Seychellerna satt ihop en särskild grupp som ska bekämpa oseriösa säljare av andelslägenheter?

Ibland är det så enkelt att offret har lurats av bedragare som talade spanska/franska/dålig engelska etc och därför tycker att det känns jättetryggt när han blir kontaktad av någon som kommunicerar på felfri svenska eller engelska. Eftersom bedragare #2 vet om hur bluff #1 ägde rum vet han också vilka språk som användes.

  1. Samma mänskliga egenskaper och personliga förhållanden som fick offret att falla för den första bluffen kan öka risken för att falla även för bedrägeri #2. Bedragare #2 kan dessutom sitta inne med information om exakt vad dessa egenskaper är eftersom de blev tydliga i samband med bedrägeri #1. Detta kan bedragare #2 utnyttja för att skräddarsy sin interaktion med offret.Det är till exempel väldigt bra för bedragaren att veta vilka drivkrafter som låg bakom offrets agerande i den första bluffen. Girighet? Lättja? En önskan om att hjälpa andra? Längtan efter att bli sedd som en smart och framgångsrik person? Längtan efter att bli berömd? Längtan efter att komma bort från sitt nuvarande liv? Längtan efter att kunna ge sin familj ett bättre liv?

Bedragare #2 kan också spela de svagheter han vet att offret har, till exempel svårigheter att säga nej. Bedragaren kan veta att offret till exempel har nedsatt mental kapacitet och är tämligen naiv, eller att offret ser sig själv som överlägset intelligent och att man som bedragare måste skapa scenarion där denna idé får bränsle.

En chans att förvandla en dålig affär till en bra

En variant av uppföljningsbluffen är den som inte utger sig för att försöka ställa någon bedragare inför skranket utan bara ger offret en chans att förvandla en dålig affären till en lönsam affär.

Exempel:

Offret har köpt aktier i Aktiebolag XYZ och marknadsvärdet på dem har nu sjunkit rejält eftersom det rörde sig om en så kallad Pump & Dump scam.

Efter en tid blir offret kontaktad av en person som säger sig vara intresserad av att göra en rejäl investering i Aktiebolag XYZ och har utformat en väldigt bra affärsplan som tydligt visar hur Aktiebolag XYZ ska bli ett framgångsrikt bolag igen. Allt som krävs nu är en nyemission, där de befintliga aktieägarna köper nyemitterade aktier i bolaget för att hjälpa det på fötter igen….

Dessa uppföljningsbluffar är ibland utformade så att det är väldigt svårt för en åklagare att bevisa att det faktiskt rör sig om ett bedrägeri. Att till exempel ta in pengar via en nyemission och sedan misslyckas med att få företaget lönsamt är inte olagligt. Det är svårt för en åklagare att bevisa att intentionen var att aktieägarna skulle förlora sina pengar.

Väktaren

Försöker minska antalet företag som blir bluffade varje år.